Värderingar

“Har något sådant skett förut i edra dagar eller i edra fäders dagar? Nej, om detta mån I förtälja för edra barn, och edra barn må förtälja därom för sina barn, och deras barn för ett kommande släkte.” (Joel 1:3)

Läs mer…

Om Förintelsen

Förintelsen är det svenska namnet på de tyska nazisternas folkmord på omkring sex miljoner judar, som ägde rum under andra världskriget. På engelska kallas det Holocaust, som betyder brännoffer.

Läs mer…

Om antisemitism

Antisemitism betyder fördomar och fientlighet mot judar därför att de är judar. Det handlar dels om stereotypa föreställningar och myter, dels om en negativ inställning till judar som grupp.

Läs mer…


Intervju med Micael


Vad fick dig att ta detta steg?

——————————-
– Det är en känsla som vuxit sig allt starkare med åren. Min pappas bortgång för några år sedan satte igång många tankar. Jag började leta minnen efter hans föräldrar och deras syskon som omkom i Förintelsen. Jag talade också med överlevande här i Sverige. Berättandet påverkade mig så starkt att jag ville engagera mig långsiktigt.

– Jag insåg att vi snart inte har så många kvar som kan vittna om den katastrof som drabbade Europa under andra världskriget. 70 år senare finns en tydlig risk för att minnet i de centrala berättelserna börjar dunsta bort.


Hur ser din familjs bakgrund ut?

——————————-
– Mina farföräldrar kom till Sverige i början på 1930-talet från Tyskland. Farfar hade haft många kontakter i Norge och rest till Sverige under unionstiden, och blivit förärad ett svenskt medborgarskap.

– Farmor och farfar emigrerade till Sverige för att de började känna av förföljelsen av judar i Tyskland. Antisemitismen började göra sig mer och mer gällande. De gav upp ett etablerat liv. Farfar hade nio syskon. När farmor och han bestämde sig för att flytta sig till Sverige blev det en smärre uppståndelse i familjen. Förståelsen var liten. “Där är det bara isbjörnar på gatan”, sa min farmors väninnor.


Vad hände när din familj kom till Sverige?

——————————-
– Min pappa var knappt tre år när familjen flyttade till Sverige. Farfar etablerade sig som pälsföretagare i Göteborg. Jag har hittat brev från krigsperioden som är adresserat till den dåvarande kung Gustav V. Farfar försöker desperat få hjälp med att ge sin mamma ett svenskt pass så att hon kunde ta sig ut ur Tyskland. Nästan ingen av farmor och farfars familjer, med några få undantag, överlevde Förintelsen.


Hur gick det för resten av familjen?

——————————-
– På mammas sida är det inte lika dramatiskt. De kom alla från judiska familjer men bodde redan i Norden sedan flera generationer tillbaka.

Vad kommer ditt engagemang ifrån?

——————————-
– Det som har påverkat och berört mig starkt är det personliga berättandet. Det är en stark och viktig del av den judiska traditionen. Man för historier vidare, ofta muntligt, från generation till generation. Min mamma och pappa har berättat mycket om sina föräldrar och hur det var när de var små, precis som de själva fick höra berättelser som barn av sina föräldrar. Berättelserna förs vidare, och få berättelser är väl lika viktiga för framtiden som de från och om Förintelsen.

– Jag har tänkt mycket på dessa historier och även på berättelser som blivit kända för en bredare allmänhet som Elisabeth Åsbrinks fantastiska bok om den lille pojken Otto som under andra världskriget växer upp Småland medan hans föräldrar blir kvar i Wien eller Lena Einhorns underbara film om sin mamma Nina (”Och i Wienerwald står träden kvar” respektive ”Ninas resa”).

– Det sägs att Elisabeth Åsbrink kom till förlaget Natur & Kultur med några lådor handskrivna tyska brev. Hon behövde hjälp med översättningen och som tur ställde förlaget upp. Många gånger är det svårt att hitta finansiering till dessa berättelser, och där tror jag att stiftelsen kommer att göra en viktig skillnad i framtiden.


Är detta ett judiskt projekt?

——————————-
– Det är judiskt i meningen att det tar sitt avstamp i Förintelsen, den judiska berättartraditionen och mitt folks historia. Men dels var judarna inte de enda offren i Förintelsen och dels är Förintelsen i första hand en oerhörd mänsklig katastrof. Berättelserna från Förintelsen rör och berör oss alla. Fortfarande drabbar rasism och förföljelse många minoriteter, inte minst i den tid vi lever i dag. Folkmord har inträffat efter andra världskriget. Det är vår plikt som människor att göra vad vi kan för att upplysa om historiens fasor och därmed förhoppningsvis resa spärrar mot nya förbrytelser.


Hur ser stiftelsens finansiering ut?

——————————-
– Jag har gjort en privat donation på 5 miljoner kronor, som utgör en grundplåt. Vill andra hjälpa till vore det fantastiskt. Stiftelsen är inte enbart beroende av mig, även om jag kommer att vara engagerad i arbetet. Den styrs av tydliga stadgar och kommer att fortsätta att stödja berättandet om Förintelsen den dagen jag inte längre kan vara med.

Micael-Bindefeld


Vilka kan söka stipendier?

——————————-
– Det kommer att vara fritt för stiftelsens styrelse att välja vem eller vilka projekt som ska stödjas utifrån de stadgar som finns och som länsstyrelsen har godkänt. Det kan exempelvis vara en bok, en teaterpjäs, en fotoutställning, en film eller en dramaproduktion. Ramarna är vida. Dock vill jag att berättelserna har förutsättningar att nå en stor svensk publik. Vi tar emot ansökningar och gör en årlig bedömning. Huvudsaken är att det handlar om ett berättande som har en koppling till minnet av Förintelsen.


Hur ofta kommer stöd att delas ut?

——————————-
-Vi ger stipendier en gång per år på den internationella minnesdagen för Förintelsens offer den 27 januari. Till detta ändamål används avkastningen från stiftelsens kapital.


Vilka står bakom detta projekt?

——————————-
-Det som förenar dem som engagerar sig är en gemensam värdegrund och vilja att föra minnet av Förintelsen vidare. Samtliga styrelsemedlemmar arbetar ideellt.